
Idag var det lite jobb på fältet. Vi samlades kl 10 och lade ett par timmar på gräsklippning, soptömning och allmänt fix inför nästa veckas tävling.
Meetinget är över, fältet är tomt och öde när de flesta deltagarna har packat ihop och påbörjat den i vissa fall långa resan hemåt. En viss saknad dyker upp när man går över den stora gräsplanen som bara för ett par timmar sedan var full av husvagnar och lekande barn. Nu dröjer det ett helt år innan man träffar en del av dessa igen.
Har idag flugit en del med den lilla eHawken utan logger eller vario och hade hoppats på att hinna med en justeringsflygningen med Geir Fleshes Pike Perfect innan de åkte hem till Norge. Den flygningen blir verkligen spännande, maskinen är helt omtrimmad efter konstens alla regler och bör gå kanon om den inte ställs om under året. Väntan blir dock lååång då den inte kommer att flygas innan nästa års meeting…
eHawken lyfte som vanligt till maxhöjd efter ett par varv över fältet för att hitta dagens lyft, hissade helt sanslöst på ett ställe över skogen där ett par större rovfåglar genast anslöt för 29 minuters avslappnat cirklande. Synd att jag sålde den lilla loggern, dagar som denna skulle det ha varit intressant att se hur bra det egentligen var.
En av våra nya medlemmar fick en kort genomgång av sin frigolitseglare och ett par tips på vägen för att komma vidare med termikträningen. Ganska intressant att se hur snabbt det vänder, förra året var det bara stora bensinmotorer och enorma IMAC maskiner som gällde på fältet och nu är det fler och fler som visar att de gärna njuter av Silent Flight. Bara här på klubben har vi för året 4 nya segelflygare och det ökar långsamt.
Nu är det snart natt och morgondagen bjuder inte på några större planerade äventyr, hyrtälten skall lämnas tillbaks och städningen av husvagnen skall påbörjas.
Första utomhusflygningen 2010.
Blåst och riktigt lågt i tak summerade denna flygdag.
Molnen och diset ställde till det ordentligt med en maximal flyghöjd på ungefär 50 meter när vi kom ut på fältet vid lunch. En lång session med laddaren för att få liv i de övervintrade mottagarackarna och mottagarbyte till 2,4GHz gav dock solen en chans att värma lite. Diset försvann och ett tag var det till och med varmt och skönt.
IMAC flygarna hade kört klart sina övningar och började packa ihop maskiner och familjer för hemfärd medans vi andra frös i väntan på laddarnas färdigpip.
Iklädd skoteroverall och magen fylld av varmt kaffe och chokladmuffins gjordes årets första startförsök i blåsten. Den pålitliga TT 46:an startade till slut efter en hel del övertalning och ett par rejäla snapsar.
Racern som nu var flygklar kämpade i blåsten ett par tankar och kom med hem igen utan en enda skråma. 2010 års avrostningsflygning var avklarad! Dock upptäckte jag att klaffmixen var felställd vid första landningsförsöket, kärran störtdök från 5m höjd… Lyckligtvis hann jag korrigera innan det blev en tur med säcken.
Robin fick efter mycket tvekande upp sin Travel Air och snurrade runt i skyn ett tag innan han överlämnade spakarna till undertecknad för att landa kärran, det är lättare sagt än gjort då en Travel Air med en Super Tigre 45:a i nosen absolut inte vill ner trots tomgång. Hela banlängden och lite till behövdes i den byiga vinden för att ekipaget skulle stanna kvar på backen.
Nästa gång får han ta ner den själv